Som på räls – utan betyg
Tyska järnvägen tutar och kör mot framtiden
År 2014 spelar betygen för första gången i betygens historia inte längre någon roll om man söker en utbildningsplats hos flera stora koncerner i Tyskland. Det finns en ny chans för insikten att betyg har enorma begränsningar som inte duger längre. Kanske nå denna kunskap äntligen politiken och därmed även skolan.
Denna artikel beskriver ett viktigt trendbrott i Tyskland angående betyg. Men de utlösande faktorerna finns även i många andra länder, inklusive Sverige. Betygens betydelse i skolorna är olika stort. Vissa länder tar mer hänsyn till elevernas behov, andra mindre. Det finns olika betygssystem. Ett är t.ex. relaterat till specifika kriterier, som nu i Sverige, medan ett annat är kopplat till genomsnittsprestationen i klassen, som i Tyskland. Överallt har det sedan länge grundats betygskritiska alternativa skolformer som Waldorf, Montessori eller så kallade demokratiska skolor och andra nya pedagogiska initiativ. Men skollagstiftningen präglas i alla länder främst av politiska viljor och pedagogiska impulser blir ofta ganska radikalt beskurna. Ingenstans styrs skollagstiftningen av barnets behov. Men för tiden efter skolan börjar nu förutsättningarna långsamt att ändras och det finns milda förhoppningar om att det verkar tillbaka in i skolan. Initiativet kommer i detta fall från industrin.
Det rör i första hand betygssystemet och då hjälper det att titta kort på betygens historia. I preussiska Berlin installerades de graderade betygen första gången på allvar år 1812. I svallvågorna av franska revolutionen ville Wilhelm von Humboldt bl.a. bryta adelns ensamrätt till studier. Men det idealistiska, humanistiska initiativet fick snabbt motsatt effekt. Den kungliga preussiska förvaltningen ville i fortsättningen hellre själv kunna bestämma vem som ansågs duga för studier. För detta använde man sig med fördel av de graderade betygen som nu fanns till hands. Under bara kort tid hade den hederliga ansatsen att öppna universiteten till alla som är kapabla till studier förvandlats till ett utsorteringsverktyg. Humboldts idé om friheten i forskningen och individens möjlighet att bilda sig själv hade förvanskats genomgripande.
Sedan dess har så gott som alla stater infört detta repressiva betygssystem. Fria människor ansågs för krångliga att styra och ett system som utifrån verkade hantera människor på ett enhetligt sätt, tycktes lättare att administrera. Misstankar om att denna enhetlighet inte sade mycket om kunskaperna och förmågor hos den enskilde eleven sopades i hela världen konsekvent under mattan. Redan 1888 (!) hade Francis Edgeworth på King’s College i London visat på bristerna av objektivitet i betygssättningen. Sedan dess blev det ofantliga mängder med studier kring betygens brister i många länder. Otaliga av dessa ifrågasätter värdet av betyg som informationskälla om en persons förmågor. Idag kan det vara svårt att oinskränkt påstå att betyg ger substantiell urvalsinformation för ett jobb eller en studieplats.5 Och det är inte den enda svårigheten med betyg. Den vill ju utvärdera något som har gjorts och även här dukar en intressant aspekt upp.
”Prestation” Det finns två olika begrepp av det. Prestation som i förväg definieras och som skall uppfyllas. Detta präglar skolväsendet och kallas för statisk. Det dynamiska prestationsbegreppet utgår ifrån att prestation inte kan definieras i förväg och utvärderingen visar vari just denna prestation ligger. Felix Winter7 visar i sin bok att synen på prestation har ett direkt inflytande på undervisningen och betygssystemet.
Så gott som alltid går betygen hand i hand med ett pedagogiskt problem som engelsmän kallar för ”teaching to the test”. Det vill säga att själva testandet av nyligen förmedlad kunskap får större tyngd än den långvariga behållningen av stoffet – det som kallas bildning. Läraren måste ju förse eleverna med allt stoff som skall testas, annars vore det orättvis. Mängden av stoff föreskrivs av staten. Förmedling av annat än fakta, som kan hanteras av korttidsminnet, kommer i skymundan. Det visar tydligt den statiska synen på prestation. Även Waldorfskolorna utsätts bl.a. genom nationella prov mer och mer för detta problem med testandet. I de flesta länderna blir det ännu tydligare i de statliga skolsystemen.
I generationer har nästan alla elever inpräntats att de behöver bra betyg för en bra framtid. Men de flesta lärare och föräldrar har inte förmått att se, vilket begränsade värde betygen egentligen hade. Om jag bortser från betyg som bekväm metod att straffa - vilket är som tur ganska ovanligt i Sverige idag - låg den starkaste anledningen för betyg redan från början utanför skolan: en enklare statlig administration. Även bokstavsbetyg kan enkelt reduceras till siffror och är därmed lätt att jämföra. Dessutom krävde ju industrin likaså och länge läskunniga medborgare med en stark anpassningsförmåga, vilket är ett av de få kriterier som betygen säger något om. 2, 5
Framtidens arbetsliv kräver kreativitet och samarbete, men det är så ont om tid i skolan för det – testandet av faktakunskap dominerar fullständigt
Världen förändras i rasande takt. Alla kan se det tydligt, om man bara tittar på datavärlden, arbetet och fritiden. I början var människan tvungen att anpassa sig till maskinerna enbart för att maskinerna skulle fungera effektivt. Men sedan blev maskinerna mer sofistikerade, bättre anpassade till människan i stället och slutligen även en lättnad för arbetarna. Levnadskvalitén steg och idag ses maskinerna som både besparande och i allt högre grad som ersättare för obekvämt mänskligt arbete. Vid sidan av all elektronik som omger oss, har du studerat någon gång vad en grävmaskin idag kan göra? Ta dig en stund och låt dig förundras, hur mycket teknisk uppfinningsrikedom som finns i alla dessa maskiner - redan i deras enskilda delar - som underlättar livet för oss. I gengäld kräver dagens arbetsliv andra förmågor än anpassning: kreativitet och förmåga till samarbete. Dessa finns inskrivna i skolornas visioner och i politikernas prat, men de facto spelar de inte någon större roll i undervisningen. Skolväsendet är präglat av test och betyg, så att det för det mesta tyvärr inte finns tid för annat. Det vet och ser alla, men i skolan bibehåller man fortfarande en undervisnings- och utvärderingsmetodik som baserar på 1800-talets behov. Små anpassningar har gjorts och görs oavbrutet i alla skolreformer i alla länder, framförallt av politiska skäl. Men i grunden kvarstår de betydande problemen med betyg som bedömning av en individs förmågor – trots att systemet funnits i över 150 år. Finns det någon som reagerar på det?
Sedan länge klagar företag och universitet på att de inte får de arbetare eller studenter med de kunskaper och färdigheter som de skulle behöva. Utöver att dessa faktiskt delvis saknas helt, visar forskningen att sättet vi fortfarande undervisar på, ger eleverna små chanser att svara mot de förmedlade kunskaperna. Men skulle de finnas, går kunskaps- och färdighetsnivåer inte att utläsa tillförlitligt med betyg. Detta kaos föreligger nu sedan länge och alla som inte hindrats av ideologiska eller politiska skygglappar har sett det, dock utan att lyckas ändra på det. Men nu verkar några storspelare inom industrin inse att betygens brister inverkar för mycket på deras verksamhet och lönsamhet. Dessutom har datorerna skapat en möjlighet att åtgärda det med rimliga resurser.
I tyska järnvägsbolaget Deutsche Bahn (DB) med 192 000 anställda – en av landets största arbetsgivare – har man nu bestämt sig för att åtgärda dessa brister på egen hand. DB erbjuder varje år ca 4000 nya utbildningsplatser och får in ca 50 000 ansökningar.
Till att börja med frågar man fr.o.m. 2014 inte längre efter betyg vid ansökningarna. De sökande går in på nätet och bekräftar att de har någon slags skolexamen. I den tyska mångfalden av skolexamina spelar det här ingen roll vilken. Alla, även de lägsta, anses vara lika kvalificerade. Sedan får de sökande en internetadress och ett lösenord. Där loggar de in och gör en test som är anpassat till den aktuella utbildningen. Datasystemet vaskar fram lämpliga kandidater och kallar till intervju hos de för respektive utbildning ansvariga personalavdelningarna. Dessa beslutar sedan om det slutgiltiga urvalet.
Christoph Beutgen, ansvarig för det nya antagningsförfarandet, betonade i en intervju med mig, att man medvetet har tagit ett socialt ansvar hos DB, vilket medför att alla som har gjort online-testet får ett svar om hur det har gått. Dessutom, om det inte räckte till en anställning, men test- eller intervjuresultaten tillåter det, får de sökande även rekommendationer om andra utbildningsområden som kanske borde passa dem bättre. Hela förfarandet blir utvärderat på universitetsnivå och baseras på den senaste forskningen i t.ex. testpsykologi. De testerna har utformats i samarbete med ett företag som är specialiserat på området.
Det är plötsligen inte helt osannolikt längre att betygen räknas inom överskådlig tid till det förflutna - av rent praktiska skäl
Beutgen beskriver svårigheterna med betygen för DB: De ger inte relevant information om den sökande. En montör behöver en bra rumslig föreställningsförmåga, planerna är alltid ritade ovanifrån men montören måste kunna hitta skruvhålet i vagnens tak underifrån. En rälsläggare för ett höghastighetsspår behöver tåla stora kroppsliga påfrestningar, både i muskelstyrka och i alla väderlägen, men det är ändå ett ansvarsfullt och noggrant arbete. Engelska är här av underordnad betydelse, däremot i andra utbildningsområden avgörande, exempelvis i kontorsarbete eller som konduktör. DB är idag en internationell koncern. Alla dessa ofta specifika kvalifikationer kan man närma sig via ett anpassat online-test och en intervju. I betygen finns inte tillräckligt med information om allt detta och dessutom är betygen i en så komprimerad form att de är mycket otillräckliga och intetsägande.
Slutligen kom det fram att andra storföretag har tagit in på samma spår. Mercedes, ett av Tysklands största bilföretag, Deutsche Bank, näst störst i världen, BASF ett av de två ledande kemiföretag i landet och Siemens, en av de största teknikkoncerner där, kommer from 2014 sluta att titta på betyg vid anställningar till en utbildning i Tyskland. Jag har redan nämnt att de flesta föräldrar är rädda att deras barn inte skulle ha någon vettig framtid om de inte hade bra betyg i skolan, men anledningen till rädslan verkar långsamt tina bort.
Även flera universitet (t.ex. i Halle) erbjuder idag provtermin utan betygsbarriär för att kunna undersöka om ett studieval passar studentens läggning och kapacitet. Här förutsätts fortfarande avslutat gymnasium med ”Abitur” (studentexamen). Men även dessa betyg säger ju mest något om korttidsminnet och anpassningsförmågan och det räcker inte längre idag. Avbrutna studier är ett stort och kostsamt problem i Tyskland, provtermin är billigare och effektivare. Därtill finns också försök med intervjuer och andra metoder istället för betygsintagning, så som det alltid har varit vid konstnärliga högskolestudier. Universitetskliniken Hamburg-Eppendorf investerar stora pengar i ett försök att testa olika, delvis helt nya urvalsmetoder. Idag måste 51% av de antagna till ett universitet i Tyskland tas in på det bristfälliga betygssnittet, men för de resterande 49% har universiteten stora friheter att välja vilka de vill ha. Då återstår som nästa steg frågan om betygsförfarandet till studierna på universitet – de borde nog också ses över.
Detta visar nu med all önskvärd tydlighet att betygens tid möjligtvis snart blir historia av rent praktiska skäl. Både företag och universitet visar att de egentligen inte har någon användning för skolans betyg längre. De behöver helt enkelt information om sökande som har värde och innehåll. Betyg har inte det och därför kommer betyg att bli mindre och mindre användbart. En lugnande insikt för oroliga föräldrar. Dessutom brister betygen både som stöd i lärandet och som grund för ett urval ,, det vill säga att betyg egentligen inte är något adekvat verktyg i dagens skola överhuvudtaget. Inte bara i industrin verkar det vara dags att gå mot 2000-talet, utan även i skolan. Även i Sverige.
Christopher Luttner
1 Steinkellner, Clara (2012) Menschenbildung in einer globalisierten Welt. Berlin: Edition Immanente
2 Ingenkamp et al. (1971) Die Fragwürdigkeit der Zensurengebung. Texte und Untersuchungen. Weinheim und Basel: Beltz Verlag
3 Precht, R. D. (2013) Anna, die Schule und der liebe Gott. Der Verrat des Bildungssystems an unseren Kindern. München: Goldmann Verlag
4 Largo, Remo (2010) Lernen geht anders. Bildung und Erziehung vom Kind her denken. Hamburg: Edition Körber-Stiftung
5 Brügelmann et al. (2006) Sind Noten nützlich und nötig? Ziffernzensuren und ihre Alternativen im empirischen Vergleich. Frankfurt a.M.: Grundschulverband
6 Annick Eimer (2012-09-18) Medizinstudium: Unis wählen ihre Studenten bei Aufnahmetests aus. Spiegel Online auf www.spiegel.de
7 Winter, Felix (2008) Leistungsbewertung. Eine neue Lernkultur braucht einen anderen Umgang mit den Schülerleistungen. Baltmannsweiler: Schneider Verlag Hohengehren
8 Czerny, Sabine (2010) Was wir unseren Kindern in der Schule antun … und wie wir das ändern können. München: Südwest Verlag
