MatCL

Betyg är som mat

Utan betyg, hur skall det gå? Tänk dig att betyg är som mat. Alla har varit med om det och alla har fått det. Därför känner sig alla kompetenta att säga något om det, mycket forskning görs ju kring både mat och betyg. Mat är en förutsättning för att upprätthålla livet och för att utvecklas. Få vet däremot att i motsats till mat, fungerar livet och utvecklingen i skolan också utan betyg. Det är dock svårt att föreställa sig eftersom nästan ingen någonsin har upplevt en skola utan betyg. Är det då en hemlighet?

I den aktuella skoldebatten verkar det som att det enda folk vet är att en skola utan betyg vore likvärdigt med en flummskola. Dock vågar jag hävda motsatsen: barn och ungdomar behöver ordentligt med utmaningar för att kunna växa och utvecklas. Meningsfull utvärdering är då avgörande för ett engagerad lärande. Det få gärna bli tufft och utmanande men vettigt och nödvändigt – och betyg behövs absolut inte till det.

Det verkar motsägelsefullt. Det är väl just betyg som står för det tuffa, för utmaningen ungarna behöva för att stålsätta sig inför framtiden. Här skiljer sig redan vägarna. Jag menar tufft som ansträngande men utvecklande och främjande efter förmågor, inte som hård för hårdhetens skull. Några exempel:

Vilken chans har en elev att få goda betyg när läraren inte räcker till eller eleven inte förstår sig på lärarens sätt? Vilken förutsättningar ges eleven i ett tentamen när eleven stressas av både lärare och föräldrar med orden att detta tentamen har långtgående betydelse i elevens liv eftersom betygen och inte prestationen är avgörande? När hon/han just då är vettskrämd av ångest eller oberoende av provet är mobbad i skolan, är nyförälskad eller just lämnad ensam, har föräldrar som bråkar hemma eller när hon/han inte kunde sova natten innan provet. Säger provet och betygen då något om elevens verkliga kunskaper, om elevens potential? Jag vågar påstå med många forskningsstudier från hela världen som stöd att dåliga betyg säger mer om läraren, undervisningen och omständigheterna i skolan eller i hemmet än om elevens förmågor. Samma gäller förresten vid goda betyg med.

När man läser ett betyg tror sig alla veta vad detta betyg vill säga, siffror eller bokstäver. Vem har själv undersökt någon gång om själva innehållet i betyget stämmer överens med vad man läser ut ur ett betyg. Vem jämför sin bild med lärarens? Vad vill läraren ha sagt med hjälp av denna ynka bokstav?

Lilla faktarutan

FNs barnkonvention är ratificerat i dagsläge av alla FN medlemmar, förutom USA och Somalia. (klicka här och ladda ner svenska UNICEFs broschyr)

Konventioner kan inte användas inför domstol utan de är tänkt som ett instrument i politiskt diskussion och argument för påtryckningar i länderna som har ratificerat konventionen. Det har alla europeiska länder gjort, inkl. Sverige.

Betyg med dess konsekven-ser för barn bryter antagligen mot 12 av de 50 artiklar. Det är lika förvånande som lätt förklarligt: barnkonventionen utgår i motsats till skolväsendet i från det enskilda barnets bästa.

I skolan dominerar däremot statens/politikernas krav och då måste de enskilda elevers förmågor och behov under-ordnas. Ytterligare en finger- visning att skolan styrs mer av politik/ideologi än av barnets utvecklingsbehov.

Ingen säger att barnets kunskaper i matte är för små, alla säger att barnet är dåligt i matematik. Och som konsekvens uppfattar eleven att hon/han är dålig. Denna förfärliga konsekvens inträffar hela tiden och det bekräftas av både elever, föräldrar och forskare. Vad gör detta med barnets/ungdomens självbild och dess förmågor att kunna blomma i framtiden? Växtvärlden ger oss en fin bild. Är det tufft att vägra en växande planta de nödvändiga förutsättningar att utvecklas? Om man vill att växten blir stor och grann vore det en korkad lösning. Men det finns ju dem som tål att växa under tuffa omständigheter. En björk växer t.o.m. i arktiska förhållanden men oerhört långsamt. Den blir då förvisso liten och böjd och framförallt anpassad till omgivningens klima. Samtidigt blir björken väldigt känslig mot skador och lätt att förstöra. Det tar lång tid att den hämtar sig. När man tänker björk, vem tänker då inte först på en ståtlig, stor och vacker björk som frodas. Så brukar i alla fall föräldrar tänka när det gäller deras barn.

Forskare (t.ex. prof. Hans Brügelmann, Tyskland eller prof. Harald Nielsen, Norge) anser att betyg bryter mot FNs barnkonvention som just försöker formulera förutsättningarna för barn att få växa och utvecklas. Vi vill bl. a. visa i artiklar här på hemsidan att det finns ett berättigande i detta påstående: betyg bryter de facto mot FNs barnkonvention.

Betyg är enligt forskning i både Sverige, England och Tyskland varken objektiv, tillförlitlig eller har fog att säga något om elevens framtid. Betyg bidrar till ohälsosam stress (säger t.o.m. rapporter från Skolverket och Kungl. Vetenskapsakademin). Annan forskning beskriver att elever med goda betyg tappar intresset för innehållet och lär sig i fortsättning enbart för betygens skull. Det kan lärare och goda elever bekräfta. Bulimi-lärandet kallas det i Tyskland. Elever med dåliga betyg lägger ofta av och blir till problemelever, länge, inte så sällan resten av livet. Fast vissa klarar livet utomordentligt bra så snart betygen faller bort och de äntligen får utlopp för sina undertryckta begåvningar och sin kreativitet. Fråga t.ex. mycket framgångsrika affärsmän eller konstnärer. Vi kommer att visa länkar till forskning som påpekar just allt detta.

Många lärares och föräldrars personliga erfarenheter säger det också men det räcker inte som argument i vetenskapliga och politiska sammanhang. Det finns förfärligt många förre detta elever och närstående vuxna som lider med betygsdrabbade elever och som kan berätta om dagens elevers elände, men det räknas inte. Ekonomiska argument till exempel att betyg underlättar administrationen är starkare, även om de är hur kortsiktiga som helst. Mer om detta längre ner. Hjälporganisationer som stöder barn i misär kan också berätta om dessa konsekvenser.

Det är överhuvudtaget svårt att hitta forskning (inte åsikter) som visar ett pedagogiskt värde av betyg (har du något, skicka, jag är vill verkligen veta). Betygets nytta finns tydligen enbart i utbildningsförvaltningen och i politiska ideologier. Här i ideologins område har betyg sitt starkaste fotfäste. I debatter om betyg har pedagogik en undangömd roll. Främjande av elittänkande, det måste finnas bäst och sämst och andra uråldriga föreställningar dominerar. Det som vore viktigare är att ett barn/ungdom utvecklas till en stark och självständig medborgare. Här har hjärnforskningen kommit så mycket längre än åsiktsapostlarna: Skolan med sin ensidighet till förmån för betyg o

Lilla faktarutan

Frank R. Wilson, neurolog och framstående amerikansk forskare, beskriver i sin bok “The Hand” att handens aktivitet kan ur ett evolutions perspektiv ses som ursak till hur hjärnan, språket och vår kultur har formats och att den aktiviteten fortfarande är avgörande för utvecklingen av barnens hjärna

Läs mer

ch abstrakt intellekt förhindrar effektivt en harmonisk utveckling av hjärnan. Hjärnforskningen visar att mångsidighet i huvudet och i kroppen, särskilt i händerna och fötterna gör att de nödvändiga synapserna i hjärnan utvecklas som intellektet sedan begagnar sig av. Kultur, många utmaningar av de mest skilda slag främjar hjärnans utveckling, ensidighet som vi har i skolorna nu hindrar den, t.o.m. bryter ner outnyttjade hjärnceller. Och känslor behövs, dessutom positiva, annars hotar också avveckling av hjärnceller inte utveckling av hjärnförmågor. Men skall ideologin av arga gubbar som framträder så dominant i betygsdebatten räcka för att fortsätta med betyg i all evighet trots alla bevisade nackdelar som betyg för med sig för barn och ungdomar?

Ändå pratar nästan ingen om att sluta med betyg i skolan. Att ersätta det med en utvärdering som i stället bidrar till inlärning, till motivation och som främjar för elever framtidsmöjligheter som allsidiga människor. Allt detta gör ju betyg just inte. Det finns goda erfarenheter att undervisa utan betyg, nästan alla reformpedagoger har denna ansats – på goda grunder –

och dem används, vill säga om det är politiskt tillåtet i de respektive länderna. Många lärare i statliga skolor mår dåligt av att ger betyg, för att de ser vad de är tvungna att ställa till med. Några skulle med begeistring lämna betygssystemet. Andra vågar inte ens tänka på det för att de vet inget om alternativen. Kunskap om alternativen vill denna hemsida bidra med.

Särskilt illa är det nu efter senaste skolreformen i Sverige och värre skall det blir enligt regeringschefen. Lärarna mår över lag sämre, staten har trängt sig på mer och mer, den pedagogiska friheten som är lärarens livselixir har ersatts med ännu mer övervakning och likhetstänkande. Som den amerikanska forskaren Patricia Hinchey skriver skulle ingen kommer på den befängda tanken att kräva samma byxstorlek till alla barn i 11 års ålder. Men samma tester och kunskapskrav för alla elever i samma ålder verkar vara en självklarhet. Är det någon som saknar logiskt tänkande här – denna grundbulten som vår fixerade utbildningssystem lägger så mycket vikt på?

Att blir färdig med skolan betyder att man har plågats av betyg och det stärker eleverna. Det tycks vara den dominerande sanningen i samhället. Det är paradoxalt att föräldrar är rädda för barnens framtid om barnen inte får betyg. Ungdomar skulle må bättre och hade bättre framtidschanser utan betyg, om det vore möjligt. Jag vågar påstå att samhällsnyttan av betygsfri skola är mångdubbelt större än administrationens vinst av betyg (finns någon forskare som vill räkna på det?). I Tyskland har man upptäckt sådana sammanhang. I decennier fick elever med dåliga betyg som självklar rutin gå om ett läsår. Hälften av alla elever fick göra det i snitt en gång under deras skoltid. Den pedagogiska effekten har bevisligen varit väldigt låg. Eleverna blev i längden inte alls bättre i skolan (forskningen visade detta redan på 70-talet), men de kunde definitivt smaka på konsekvensen av att deras betyg inte var så bra som de skulle vara. Då var alla hårt körande ideologer mycket nöjda. Plötsligen i början av 2000-talet upptäckte flitig sparande politiker att låter elever gå om kostade Tyskland 1,3 milliarder Euro extra varje år (!). Vips avskaffades detta omgående i flera delstater för kostnader var alldeles för höga för en inte existerande effekt. Men förundran förblir densamma: varför är då betyg politiskt fortfarande försvarbara? Betygen lider ju av liknande problematik – otillfredsställande logik kombinerat med brist på önskad effekt. En ekvation som egentligen inte skulle fungerar någonstans.

Vi vill med UtanBetyg.se stödja diskussionen om att ersätta betyg med pedagogiskt meningsfulla utvärderingsmetoder. Det kan bara planeras på sikt och måste påbörjas i rätt tempo med övergångsperioder där både betyg och betygsfri tillåts. Valfriheten är viktig, det kommer alltid att finnas människor som tror på tvång och tuff, darwinistisk utsortering. Frihet kan inte vara att sortera ut dem istället, det som krävs är enbart lika villkor. Sedan kommer det visa sig hur det går i respektive system. Låt de välja sitt men vi skall kunna välja annat också. Det är hög tid att överhuvudtaget börja kräva andra tillåtna utvärderingsmetoder i skolorna! De finns redan undanskymt i svenska skolor med - men betygen slår ut allt i slutet. Betyg avgör och förstör allt annat, även det kan forskning visa. Våra barn har förtjänat en utvärdering som har framtiden med sig och som främjar deras utveckling på ett människovärdigt och modernt sätt enligt de senaste forskningsrönen.

En gräsrots revolution behövs, fredlig men bestämd, på många nivåer. Elever, föräldrar, konstnärer, pedagoger, forskare, politiskt och ideologiskt öppna personer – alla intresserade behövs för att sätta igång och driva på.

Betyg är som mat, den styrs intressant nog mer av vanor än av insikt och vanor är svåra att ändra på. Läs ändå mer om andra, nya recept. Sök gärna vidare på våran eller andras hemsida t.ex i andra länder – vi kan bjuda på en spännande meny av högaktuell forskning och viktiga inslag från kunniga pedagoger. Inga hemligheter. Jag önskar er en givande läsning!

Christopher Luttner